om kreativitet och lek.

om kreativitet och lek.

en måndagskrönika ☮.

mitt hjärta har dunkat alldeles för hårt de senaste åren. i knutarna under mina axlar och i pulsen på in handled kan alla känna hur åren har brutit ner allt som var lekfullhet, allt som var jag när jag var barn. fem år med fötterna mot luften, på en filt i gräset. molnen ser ut som lejon, som katter, som drakar. och på nätterna är stjärnor små önskningar. de spelar ingen roll om de faller. en kan önska sig något ändå. och jag drömmer högt och jag är orädd. på altanen dansar jag och sjunger fastän grannarna hör och på garagetaket har vi picknick och under köksbordet har jag mitt hemliga rum. jag går modevisning för att det är det jag drömmer om den dagen, och sjunger schlager för att det är det jag drömmer om en annan, jag spelar teater och provar sporter. jag skrattar och jag gråter. jag lever, jag lever helt utan att tänka på att i morgon. och om jag tänker på morgondagen, då tänker jag på efterrätten vi ska laga på kvällen, eller karusellen jag ska hålla mammas hand i, på popcorn framför tecknat och på födelsedagskalas i simhallar.jag tänkte inte på vad jag skulle jobba med i morgon eller hur mycket jag skulle tjäna om tio år. jag tänkte inte på om pojken jag var kär i skulle göra slut med mig för att jag är för ärlig eller om mina leverfläckar skulle bli till sjukdomar.

jag kände inte hopplöshet hänga över mitt huvud som iors gråa moln. jag tänkte inte på vad grannarna skulle tycka om jag slutade sjunga country och sjöng hiphop i stället. jag bara gjorde, gjorde för att det var roligt. jag drömde högt och jag var orädd. och jag undrar, varför gör jag inte så i dag? varför måste allt kännas så himla mycket på allvar? tänk om jag skulle göra varje uppgift till en lek i stället? som alexander ekman?

alexander ekman är dansare och koreograf. jag har lyssnat på hans varma sommarprat oräkneliga gånger. han berättar bland annat om hur han och hans vänner bestämde sig för att ha picknick på tåget. de dukande upp en storfrukost på röd och vit duk. de lekte. orädda. gjorde en liten pirrig dröm sann. och så lever han sina dagar. han leker dansare och han leker koreograf och leker sommarprat. och han undrar, varför måste allting vara så himla mycket på allvar
?och visst, minsann, så finns det en räkning att betala, och uppgifter att lösa, essäer att lämna in, tentor att göra, jobb att åka till och tårar att falla. visst gör det ont när det tar slut och visst finns det dagar då allting ömmar. men, kan vi inte leka affär då? leka att vi är vuxna och måste göra vuxenuppgifter? leka att vi är viktiga akademiker som skriver "högst viktiga essäer"? kan vi inte sätta på plåster och äta glass i sängen utan att tänka att en är slarvig, lat, svag och oproduktiv? jag tänker alldeles för mycket på hur vad jag gör i dag kommer göra för mig i morgon. och det kan både vara positivt, som när en tänker att jag går och lägger mig i tid, gör läxorna och tvättar bort sminket och säger till de jag älskar att jag älskar dem allra mest, och negativt, som när jag tänker på att alla dagens kreativa bestyr ska göras i åtanke om att jag kanske kan jobba med det i morgon, eller senare i livet. det var länge sedan jag ritade för att det var roligt, och inte för att "jag kanske kan bli illustratör och tjäna pengar på mina tecknickar en dag?", det var länge sedan jag läste en vetenskaplig bok för att det vore roligt att lära sig, och inte "för att jag m-å-s-t-e klara tentan", på samma vis som jag tror att många springer för att bli starka eller gå ner/upp i vikt, eller äter efterrätten för att de "ska ju kunna sig i bland, fast än det är torsdag" (och inte för att det är gott med kladdkaka, ärligt rent och ogenerat) så tror jag att många glömmer bort att göra saker för att det, helt enkelt är ROLIGT.

när senast gjorde du något för att det, i första och största hand är ROLIGT? i elizabeth gilberts (författaren av eat, pray, love och big magic - creative living beyond fear) podcast, magic lessons pratar hon om kreativt på ett helt fantastiskt sätt (precis som i boken, big magic - läs den!). ett avsnitt som fångade mig något alldeles extra var det med titeln "the pure pleasure of making stuff". och det säger ju nästintill sig själv. när senast gjorde du något bara för "the pleasure", njutningen? inte för att bli framgångsrik och tjäna pengar, bygga karriär eller bygga på sin image? när en slutat gymnasiet är det som om alla ens bestyr plötsligt ska leda åt ett håll - jobbet. karriären. inkomstkällan. att ha ett jobb, att slita lite grann så att en har råd med mat och fikastunder och dylikt. det kan för många vara ett måste, men det måste inte kännas som ett jobb. jobbar du i matbutik? lek affär! jobbar du i restaurang? lek servitör! jobba du på bank? lek bankman! lek, lek, lek! utmana dina mentala tankebanor och prova! vad händer när du tänker lek i stället för jobb? känns det lika allvarligt och t-r-å-k-i-g-t då?

och har du, som jag, tid och rum och en väldigt liten räkningshög - då du kanske bor hemma, då det kanske är december och du ändå inte kan börja plugga eller jobba förrän i januari (och ska du det så tänk en gång till, har du någonsin haft denna chansen? att leka i några veckor eller månader? hur skulle lite extra ledig kreativ tid gynna dig, tror du?) så - passa på! gör saker utav "pure pleasure", ren och härlig njutning. som en lek - utan att tänka på att du kanske ska sälja dessa teckningarna när de är klara, låta boken bli publicerad och få miljöner läsare, dina fotogrfier ställas ut eller maträtterna serverade. glöm det, för en sekund. släpp pressen och stressen att allting ska bli perfektion, att allting ska gå och sälja. gör det för skrattet. för att det är ROLIGT. och om du står där ett par månader senare med en bok som, ja, faktiskt skulle kunna publiceras ändå, eller teckningar som ja, fakstiskt skulle kunna säljas! så sälj, så publicera. men för nu. låt det vara en lek.

nu jag ska leka. för skrattet. för att det är roligt.och jag ska drömma högt och jag ska vara orädd.
namaste och kärlek,
Hannah  

2015.

2015.

listan om mig.