nyårsmorgon.

nyårsmorgon.

jag vaknar och det är frost bland löven och solsken på min himmel. jag gör min morgonyoga, men andas inte ordentligt och känner mig i stället stressad efteråt. jag har träningsverk i nacken, och är ovanligt trött. som en blir när en har haft ett hjärnspöke som bott i hjärnan hela veckan. men jag är lung. i dag flyttar han ut. i dag tar jag hand om mig. i dag går jag en promenad, tappar upp ett bad, bjuder över en vän på vin och dadelbollar, har en "hejdå 2016-ritual" och ser på filmer som gör mig glad. 

idag är det årets sista dag.

jag kände inte för att göra något särskilt idag...

och jag är inte ett dugg avundsjuk på min syster och mamma och pappa och vänner som ska klä sig i det glittrigaste utav gitter och gå på dans och fest och finmiddagar och kalas. jag funderar på att laga linsgryta och äta naturgodis med cajsa, i enkel favoritklänning och inte en droppe mascara på ögonfransarna. de senaste åren har nyår varit ett stort projekt i mitt liv. förr ordnade mina föräldrar alltid stor stor fest med massvis utav människor, pynt, guldiga ögonskuggor och trerätters. sedan blev vi sugna på något annat och firade in nyår i en skidbacke i österrike. året därpå var jag kär i paris och förra året volontärarbetade jag och michaela på ett hus för hemlösa. i år ska jag tända brasa, se på disneyfilmer, ta ett bad och gå till havet när klockan slår tolv för att se om de har några fyrverkerier i köpenhamn, som en kan se på andra sidan havet. 

i tre månader var jag självsam. jo, jag mötte många människor på min väg men de blev aldrig "vänner" i en sådan mån att vi behåller kontakten och hörs ofta och vill träffas. jag visste det redan då. det var en resa med mig själv, andra människor var snarare statister i min historia än egna karaktärer. här hemma, däremot, finns en massa människor som har stora roller i mitt liv. mamma har det, pappa har det, min lillasyster jenny har det, katten charlie har det, mina vänner i göteborg har det, och de i lund, och malmö, och de som flyttade till london i december och de som ska flytta till stockholm i januari. 

jag tar sällan hand om mig så bra som jag gör när jag är själv. efter att ha på börjat Det är något som inte stämmer av Martina Haag så är jag också sugen på att bo i en stuga i fjällen alldeles själv och tända brasor och leva enkelheten. och den tanken, att leta sig till tystnad och kraftlöshet, är just ett tecken på att jag har lite för mycket på axlarna just nu, lite för mycket omkring mig just nu, människor och to-do-listor. så jag tar vara på dagen, årets sista dag, genom att göra mig ett varmt bad, gå en lång promenad, tända brasa och leva enkelheten. lycklig är jag för att min favoritgranne och vän cajsa är hemma och jag kan bjuda henne på fika och vi kan prata av oss om 2015 ihop, så vi kan lämna det bakom oss.

det känns fint att börja så. 2016. jag känner på mig att det kommer bli ett stort och magiskt år. som att allt vänder. vad vänder? ingen aning. men det känns så. det känns bra.
nej, nu är jag redo. redo att ta farväl till mitt galnaste, knäppaste, jobbigaste, roligaste, svåraste år någonsin och säger hej till ett nytt och vackert år. 

2015 kallar jag året som...
jag tappade bort mig själv fullständigt och hittade mig själv igen. så naket. att vara utan alla vänner, ens vanliga kläder (stil), sociala medier, prylar och personer på andra sidan jorden. det var året som jag lärde mig älska min kropp. i dag kan inte ens min PMS tycka att jag är för ful och otillräcklig. jag känner mig vacker inifrån och den energin går ut och får varenda millimeter utav min hy att lysa. så känner jag. börja inåt så ska du se att du blir vacker utåt. vacker för att du känner dig så, för att livet är så, för att det inte finns en mening i att tycka något annat, inte för att samhällsideal och annat idiotiskt säger att du är så. 2015 var året jag gjorde så mycket fel och allting ordnade sig ändå. som det alltid gör när en tar vara på misstagen och lär sig utav dem. bra. 

2016 kallar jag året som....
jag lyssnar på min intuition och låter bli att vara så mycket till lags jämt. jag står upp för den jag är med alla mina introverta och extroverta sidor och jag gör vad jag drömmer om för det finns liksom inga hinder. jag knyter hårdare band till mina vänner och lär känna många nya bekantskaper. jag upptäcker nya sätt att vara kreativ och jag vågar illustrera och filma igen. jag fortsätter skriva mycket, och fotografera, och utöva mindfulness, lär mig nya saker, ger mig ut och springer allt oftare för det tycker jag så mycket om och mår så bra av, unnar mig massage och vågar prata om mina svagheter oftare. jag hälsar på mormor och morfar och farmor minst varje månad och jag skrattar mycket, sjunger mycket, kramas mycket. och jag fortsätter lära mig utav misstag och omvägar och jag uppehåller min spiritualitet och respekt för naturen. jag är mycket i naturen. särskilt i skogen och på sommarstället. ungefär så. okej, nu kör vi. hejdå! 

kärlek i massor,
Hannah

ph: pinterest.com

weekday.

weekday.

malmö.

malmö.