"vaknar nästa morgon och känner direkt. jag borde sagt åt dig. jag borde gått hem. jag borde låtit honom kyssa mig."

"vaknar nästa morgon och känner direkt. jag borde sagt åt dig. jag borde gått hem. jag borde låtit honom kyssa mig."

dricker du?

en valborgskväll och jag har druckit vin och smakat tapas hos olivia. i flera timmar satt vi och några andra favoritpersoner och pratade högt och viskande lågt om sånt som känns och bränns, framtidsfunderingar och om kärleken. hon bor på andra sidan skövde och jag cyklar förbi både studentlägenheter, festlokaler, centrum och tar en omväg förbi stationen på vägen hem. luften är frisk och jag lever ännu på lyckan i vänskapen och den fina kvällen jag just haft. våren är sällan inte min tid och speciellt inte den här våren. det var väldans gott med vin, tänker jag och andas vidare igenom fredagsnatten. min cykel är rostig och korgen alldeles kvaddad sedan den där gången då det var kräftskiva och jag berusad cyklat in i ett elskåp på vägen hem. den här gången är jag varken berusad eller full. vinet sitter säkert kvar men jag cyklar rakt och tänker klart, eller, så klart som en egentligen kan tänka när en precis har fått det nu traditionsenliga fredags-natt-smset från killen som får allt inom en bubbla som soadastreamad sockerdricka.

vid studentlägenheterna hörs dunk, dunk, dunk och en ölflaska trillar ner från någons balkong och gapskratten ekar mellan husväggarna. på väg mot centrum vinglar några lättklädda människor som måste vara i mina föräldrars ålder, klänningar och kostymer, risigt hår och sluddrande ord längs med trottoaren. på parkbänkarna sitter ensamma själar med flaskor som räcker till minst tio andra och vid stationen står fjorton-femton åringar i klackar och röker cigg med corona och små vodkaflaskor i vänsterhanden. i centrum är alla påväg till klubbarna. poliser och polishästar måste jämt vara på plats och ändå slutar inte folk bråka. busvisslingar och skrik och skratt. vid gathörnen sitter flickor i tårar och lite längre bort från klubbarna cyklar jag förbi ett gäng pojkar som bråkar. tar vingliga fotsteg och missar slag. sluddriga blickar och arga ord.

någonstans i allt det här blir jag så väldans illa till mods. när jag kommer hem häller jag ut det resterande som är kvar i min nyöppnade vinflaska och tittar ledsamt på de två som är kvar. vill inte ha. vill aldrig mer ha.

en annan gång. jag är kär i dig men nu tror jag att jag har fått nog. du ger mig drömmar som blir till lögner. allt du säger vi ska göra blir inte av. och när vi dansar genom natten och dina ord blir sluddrigare och sluddrigare och dina ord försvinner allt oftare vill jag inte vara kvar. men jag glömmer. efter en, två, tre glas. jag glömmer. och jag vet att du är det finaste som finns i dina lockar och din glugg och jag förtränger att jag känner mig sårad när jag sitter i ditt knä och du, du bryr dig inte ett dugg. din nya vän är vacker på ett helt annat sätt. han tycker om mitt hårband och vi sitter i djupa diskussioner om medvetande och meditation medan du vinglar någonstans, jag vet inte vad, jag vet inte till vem, och alkoholen låter mig glömma att jag borde gå hem. din vän kysser mig. ber om ursäkt efteråt. jag svarar något mumlande. får inte tag på mina känslor. är räddad av ett glas för mycket i kroppen för att gå i sär.

vaknar nästa morgon och känner direkt. jag borde sagt åt dig. jag borde gått hem. jag borde låtit honom kyssa mig. inte önska dig om och om igen. jag håller mitt löfte om att aldrig dricka mer än ett glas efter den kvällen.

jag har aldrig druckit särskilt mycket. växte inte upp i en stad eller ort där fester var helgernas bestyr. inte vad jag vet, i alla fall. kanske var jag för sjuk under gymnasiet, kanske ville jag något annat. fler än tre glas för mig, vad än de innehåller, hör inte till vanligheten för mig. alltid har det varit så. jag är en, kanske, ovanligt medveten person och jag gör allt med extra tanke. särskilt att dricka det där första och andra glaset. det tredje är gränsen för mycket i min värld. och vad som än händer efter det är mer och mer naivt. jag tycker inte om att tappa kontroll. jag tycker inte om giftet i blodet. jag tycker inte om att all alkohol inte är veganvänlig och att jag inte vet under vilka omständigheter de har tillverkats på. jag tycker inte om att se de vingliga vuxna och de berusade fjorton-femtonåringarna, parkbänkarna, klubbarna, slagen och tårarna. det här är alkohol för mig. och jag tycker verkligen inte om det.

jag tar ett glas vin när tillfället gör det väsentligt. en fin middag och ett glas vitt till saffranssoppan eller smuttar på något nytt extraordinärt franskt rödvin som mamma skänker lovord om, en sommaröl i kvällssolen. ungefär så.

jag har druckit så lite och stått utanför alldeles för många gånger. jag har sett ur andra förändrats. hur mina nära förändrats. jag såg hur du tappade kontrollen och jag fick låta bli att ta åt mig utav dina ord för du var ju full och då säger man lite vad som hels, visst? jag har fått hålla upp vänners hår och jag har torkat vänners tårar. jag vill trycka bort mina smärtor med flera miljoner glas, skriver du och allt jag vill är att veta ditt mörker men när du försvinner och lämnar mig oviss svider det i varenda cell.

när jag får frågan om jag dricker så är det såhär. ett litet glas, möjligen, ibland. men inte mer. och jag dömmer ingen. alla har sina erfarenheter och sina val, sina behov utav kontroll och lugn och jag litar på att alla vet sina egna gränser liksom jag vet mina. och även om jag inte blir lättare berusad än någon annan ser jag det fortfarande som ohälsosamt att dricka och tackar oftast nej.

du som läser det här, du får göra vad du vill, dricka när, hur och hur mycket du vill. men snälla, alltså, snälla, lova mig en sak? drick aldrig för att undvika sorgen eller tanken på en morgondag. minna att alkohol är beroendeframkallande. minns att lyckan är på låtsas. det finns så mycket bättre sätt att plåstra om och finna livslyckan på.

som att vara den första som ser solen gå upp bakom berget. att sitta under en stjärnklar himmel i ett annat land, vid en lägereld, ben howard i högtalarna och du kan luta dig mot hennes axlar. sovmorgon på en helt vanilg onsdag. spendera två timmar framför brasan, fylla på med ved och se lågorna fladdra. att försvinna in i en bok och läsa varje gång det gör ont tills det inte gör ont längre. att ringa en vän. att lära känna en ny vän. morgondopp på sommaren. att vakna upp till ett snöfall. att gå till havet och bara sitta vid stillheten. att skriva dagbok, att ge pengar till han som spelar saxofon på tågstationen, sju sorgliga låtar och gråta ut och gråta klart. att skriva till någon du beundrar. att be om råd. träffa en psykolog, barnmorska eller kurator, fika med farmor, baka, gå länge bland porslinet i en vintage-affär och låtsas att du inreder ditt framtida hem, att gå på en lång promenad i kylan bara för att få komma in och känna värmen från tekoppen, att göra en spellista med bara låtar som är jättebra, dansa (för det går minsann att dansa nykter).,kramas extra länge.

att boka en flygbiljett till andra sidan jorden. 

kärlek,
Hannah

ph: pinterest.com

lush.

lush.

hannah ellen.

hannah ellen.