chelsea girl.

chelsea girl.

chelsea girl och slitna martens

- om livet just nu -

just nu lyssnar jag mest på nico. chelsea girl från sextiosju är mitt bästa album. jag klär mig i svart och äter hirsgröt till frukost nästan varje dag. jag har flyttat ut till landet till mamma och pappa i väntan. om tre veckor får jag tillträde, då ska vi slipa golvet ljust och matt och måla väggarna vitare. jag har stängt in mig i den här atmosfären. rör mig inte i större cirklar än den mellan skogen, mitt sovrum och fåtöljen i vardagsrummet där katterna helst ser mig sitta, framför den varma brasan, där de kan pinna mot mitt bröst.

och jag längtar något väldans till dagen jag flyttar in. i malmös gulligaste stadsdel ligger den, min alldeles egna lägenhet. i närheten till uggla kaffebar, butik fabrik och st. paulis kyrkogård där hösten syns som mest: en hel alée i guld. göteborg får vänta. jag har börjat samla på mig lite fler växter och köpt silverbestick i vintagebutik. ett bord jag hittat på blocket ska hämtas på söndag i båstad.

jag saknar tiden med honom men precis så att det är lätt att glömma och trivs egentligen otroligt bra med att vara singel, eller självsam som jag hellre kallar det. tänker på framtiden på kaféer jag ska öppna och böcker jag ska skriva. om dagarna älskar jag att världen är i tonerna av gult rött orange och brunt och om nätterna drömmer jag om decembersnö. i nästa vecka ska jag på en roadtrip till simrishamn, minns att vägarna dit är magiska såhär års. jag har börjat leka med kameran igen och ritar allt oftare, dricker bara te med smak av chai och går inte en dag utan min älskade kopp kaffe med havremjölk. 

varje gång någon undrar hur jag mår så börjar jag gråta, min kropp är alltid ömklig och min själ känns kantstött och skör. är på vårdcentralen var och varannan vecka för att ta prover och ingen kan riktigt svara på varför min mage är så krånglig jämt. den ömmar, blåser upp sig och krampar. ta det lugnt säger kroppen men jag vet inte hur man gör. övar på att sätta långsiktiga mål och inte ha så bråttom med livet. försöker att arbeta med en ätstörd tanke i taget och erkänner för mig själv att såhär, sex år senare är det fortfarande ett stort problem. jag vänder mig mycket till spiritualiteten, mina kristaller och naturen och det hjälper. jag vet inte vad jag skulle göra utan min familj. 

mitt hår har blivit milslångt och mina dr. martens alldeles för slitna. de måste lagas men hellre vill jag köpa vinylskivor för pengarna. min morfar har opererat höften och min farmor hjärtat. någonstans ligger någon cancersjuk och någon annan stans känna mina problem så små i jämfört med hennes. i solen ska jag strax gå ut för att dricka en kopp kaffe. till apoteket ska jag åka kanske cykla för att köpa tjock salva för pyssla om min nya tatuering och på biblioteket ska jag låna två böcker till skrivarkursen. det är deadline på måndag och jag längtar redan efter de nya uppgifterna.

puss på er.

. . . 

kärlek, 
hannah

harmonisk höst.

 och allt ligger gömt under minnet av ett kallt operationsrum.

och allt ligger gömt under minnet av ett kallt operationsrum.