om energi, ägodelar och kärlek.

söndag och svar.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

melinda:

Hej! Undrar lite hur du tänker om kärleken just nu, syftar främst på detta med en partner. Känner du dig redo för kärleken? När du tänker på kärlek i den bemärkelsen vad tänker du på då?

hej! jo, minsann. en dag satt jag och tänkte att jag ska nog vänta tills jag är hel igen. och att jag kanske borde ta mig tiden att umgås med mig själv ännu, ännu, mer för att bli mer säkrare i både mig själv och hur jag är i en relation med någon annan. men så insåg jag att det får mig inte att sluta dagdrömma om kärleken, om att ha någon lite extra nära, så jag bestämde mig för att "nu är jag på marknaden igen!" och så är det! även fast det alltid känns rätt läskigt att träffa någon ny så kändes det mer rätt än att undvika. jag vill inte gömma mig. jag vill fortsätta vara där och hoppas på att hitta rätt. att lära mig genom trasigheter, snarare än att gå omkring och vara rädd för att bli trasig alls. 

när jag tänker på kärlek tänker jag att det är någon jag tycker extra om, mer fysiskt, att vi två i relation är mer självklara för varandra än jag mot någon annan. det är någon slags trygghet som jag saknar. och så är kärlek en känsla. varmt och fnittrigt. men jag vet inte egentligen. det var så länge sedan jag och mitt ex var i hop och allt sedan dess har mest varit oklart, och ganska svidande, och jag har nog mer gånger gett mig in för tvåsamheten snarare än för kärleken. men jag tänker att det är nog med det nu. 

När du flyttade till Skövde, upplevde du då mycket hemlängtan till familj och vänner, om du gjorde det var det några speciella saker/peppade tankar/strategier vad som helst som kunde hjälpa dig då? Tänkte du har inte skrivit något om det i din blogg så är lite nyfiken. Bor nämligen själv i en annan stad än hemstaden då jag studerar och känner till och från hemlängtan komma krypandes.

första veckan i min nya stad grät jag varje kväll. varje. för det kändes så definitivt. så bestämt. att nu skulle jag bo i skövde, i tre år, utan någon utav mina närmaste som granne och som vanligt är nytt också läskigt och läskigt också otryggt. nu var jag vuxen, nu hade jag officiellt flyttat ur fågelboet, och så vidare. så ja, jag hade sannerligen hemlängtan. men det gick över efter den där veckan, därefter började jag förgylla varje dag med att lära känna nya vänner och faktiskt komma i gång vettig ny pluggrutin och helt enkelt, börja skapa ett himla galant liv där jag faktiskt är - i stället för att drömma efter något annat. detta tycker jag är ett himla bra tips om du också är ny i din staden! ett annat tips är at inte tänka så mycket på att det är definitivt, för det är inte definitivt! du kan hoppa av när du vill, livet måste inte, och kommer förmodligen inte alltid vara precis så som det ser ut nu. och ni kan ringas! och träffas! boka in en dejt att hälsa på familjen bums, och en telefonträff med en utav dina närmaste, så ska du se att hemlängtan botas.

det är det definitiva som skapar oro. ibland kanske det inte är just hem en längtar till, utan till sina vänner, kanske till vänner och vänskap i allmänhet, till trygghet, till en rutin - fundera ut vad du egentligen längtar efter och lös det på plats! bjud in nya filurer! ring dina gamla och saknade! skapa tillvaron 2.0!

Om man känner att man behöver vila upp sig och samla energi, vad är dina bästa tips då? 

tre tips kommer här!

1. först: vila ut, se till att du får ordentligt med sömn, och mat, såklart, och släng dig framför någon serie eller ligg i sängen och lyssna på en podcast eller din gosigaste vinylen. vila. vila. vila.

2. med lite energi i kroppen: skriv ner och fundera. analysera! vad var det som tog din energi? vad i ditt liv tar energi, och vad ger energi? är din vardag balanserad? för vem vet, kanske har du fler saker i din vardag som tar energi än ger! och när i veckan kopplar du av som mest? kopplar du av tillräckligt? dessa frågor är som förebyggande så att du inte tappar energi sådär pang igen. se till att skapa dig en balanserad vardag, med utmaningar och vilopauser, jobb, intryck och vila och något mer monotont. jag har själv svårt att göra "struntsaker" som inte ger mig något på en intellektuell nivå, men ibland måste en för att det är det ända som inte tar så mycket energi från hjärnan. hjärnan gympar också, de får en inte glömma!

3. långfikan: nummer tre är att göra något som får tillbaka din energi, och för mig är det att ta en långfika med en favoritperson, eller en ny en! en ny vän! prata ut, peppa, skratta, skvallra, skryta och skåla i rykande kaffekoppar och kanelbullar. prat, kaffe och skratt ger mig massvis utav energi. kanske fungerar det för dig med?

ingrid:

Vilken kategori på Bezzerwizzer är du bäst på? Vilken kategori tycker du minst om?

jag är bäst på musik! och tycker att näringsliv är tråkigast och, också svårast! är mer kultur och nöjen än teknik/naturvetenskap. kan en del om historia, religion och människan men är generellt mer känsla/spiritualitet än logik och litar på att saker funkar för att dem gör det och lär mig inte aktivt något om tekniska så som kemiska bakgrunder till saker! tacka vet jag min kärlek till social media, thomas tranströmer, 60-70-talet och konsthistoria för mina framgångar i bezzerwizzer!

Varför är våren på fjärde plats av årstiderna?

Lite för att en står där, helt plötsligt framför en dammig spegel en vårmorgon, blek, trött, för från skolan fick en inte mycket till jullov och alla kastar sig ut i spåren med joggingskorna och själv så vill jag alltid ha mys-väder lite till. och när förra vårens kläder är för trista - vad ska jag ha då? vem är jag ens? ungefär så.jag har haft ganska många oturs-vårar där många jobbiga saker har hänt mig vilket även det är en anledning. men, mest är det för att sommaren är så ljuvlig, vintern är så julig, fylld av vit sockervadd över hela marken och kaffe på kardemumma-doftande fik och få saker ger mig så mycket energi som promenader i höstens krispiga solskens-eftermiddagar.  

elin:

har du någon favorit ägodel?

i skrivande stund sitter jag i mitt rum hos mina föräldrar och tänker på hur detta verkligen är mitt eget lilla kryp-in fast ändå inte. för jag bor inte i min egen lägenhet som jag skulle vilja (och ibland känns det som om jag borde för att jag är 21-going-on-22-years-young - någon som känner igen sig?) och alla möbler här, som gör rummet till sin härliga helhet är inte ens mina. den där kärleken jag brukade ha till tonårsrummet som sjuttonåring finns inte kvar och därför är det så fint att fokusera på älskade ägodelar istället! som en kan ta med sig vart en än far och flyr nu när en är i de flyktiga åldrarna mellan student och vad-som-än-är-vid-cirka-trettioett. och min favoritägodel, i alla fall just nu är den här koppen. alldeles nyinförskaffad! från sthål keramik, kan ej få nog av keramik och porslin! åh, åh, åh!

ph: pinterest.com

kärlek,
Hannah

det stora monstret.

det stora monstret.

bs.

bs.