frågelåda del III.

frågelåda del III.

spiritualitet, minimalism och sötsug.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

filippa: 

du har tidigare skrivit något i stil med vänskapsband, att du har "rensat" i din vänskapskrets. eller det är så jag har uppfattat det åtminstone. jag tänker då, har du någonsin blivit utnyttjad av en vän? om du har blivit det, när har du känt att gränsen varit nådd? eller har du någonsin känt dig osäker inför om du faktiskt blir utnyttjad eller om du bara överreagerar?

jag är väldigt godtrogen, och har svårt att tro att någon skulle vilja göra mig illa, jag tenderar till att säga mer ja än nej och vill gärna finnas där för mina närmaste - vilket har lett till att jag blivit utnyttjad några gånger. det är så himla tungt det där, bli tagen för givet, utelämnad, inte känna sig respekterad och, tja, helt enkelt: bli utnyttjad. särskilt att inte riktigt inse det förrän en tid senare. ibland när något inte har känts bra mellan mig och en vän, något har hänt eller om hen har sagt något särskilt som ömmat i maggropen eller liknande, så har jag tagit upp det med min syster efteråt och på så vis, genom hennes ord och tankar insett att det faktiskt är befogat att jag har ont i magen över det där som hen sa eller gjorde. min syster är bättre på det där med vad som är sjysst eller inte, så mitt tips är att ta upp det med någon annan, gärna en vän/familjemedlem som du vet kan vara rak och ärlig och kanske till och med själv varit genom upp-och-nedgångar med sina vänner. och lita på magkänslan och intuitionen. ställ dig frågan: does this person bring you up - or down? och våga lita på det goda i att bara ha vänner som du verkligen mår bra av, som kan ge dig energi, som stöttar dig och som du känner att du kan stödja tillbaka. <3

tittar du någonsin in på din gamla blogg, coffeeworld?

ja, det gör jag! som en gammal dagbok blickar jag tillstundom tillbaka till räv-klänningar och femtiotalskärlekar. ända tillbaka till 2011! som en liten nostalgi-tripp, men även som inspo till mitt nuvarande bloggande. fint det!

minns du möjligtvis känslan inför din kommande student? massvis med frågor om vad man ska göra efter studenten och hur planen ser ut? medan en själv känner att en helst bara vill leva. hur hanterade du denna våg?

åh, ja. alla dessa frågor en får! det är verkligen jobbigt när de liksom aldrig. tar. slut. allt från körkort, till framtidsplaner, relationer, drömyrken, sommarjobb frågar dem. och det bästa för mig tyckte jag mest var att rycka på axeln och säga "jag har massvis utav idéer men inget bestämt ännu". ibland kanske jag berättade om mina funderingar, men såhär i efterhand så vet jag att en ändrar sig liksom hela tiden ändå! det är minst lika väsentligt att rycka på axlarna och låta sig vara 18, student och färsk i vuxenlivet. många gånger försökte jag låta väldigt vuxen med sofistikerade planer och så vidare, men en blir så himla trött på att förklara efter ett tag. kom i håg att du inte är skyldig någon ett långt svar, särskilt när frågorna är så ogenomtänkta som "och vad ska det bli av dig då, tro?" ja, vad ska det bli av mig? är inte jag redan någon? bra nog? bara arton dessutom? tack men nej tack, hörru. du är inte skyldig någon. 

inför studenten tänkte jag inte så jättemycket. jag hade ett program jag ville söka in på och ett sommarjobb. ville gärna ta det där med vad-jag-ska-bli-när-jag-blir-stor ett steg i taget och så gjorde jag också - och än i dag tar jag det bitvis, termin för termin, än vet jag inte exakt vad jag vill bli när jag blir stor! jag lyssnar på intuitionen och fokuserar mer på att förbättra mina styrkor och se om inte något yrke går att finna utifrån det snarare än att önska att jag skulle bli superbra på något jag inte alls kan nu - är lite för pluggtrött för att börja helt och hållet på "ny kula" och läsa något jag inte ens vidrört förut - men det är bara jag det. du skriver att du helst bara vill leva - så gör det. det är så jäkla klokt tänkt. lev livet så som du känner för nu, ta en termin i taget och låt oron vänta. <3 

gillar du fortfarande mumin som du gjorde så mycket förr?

ja, det tror jag nog. jag var inte tokförtjust precis, utan gillade nog mumin och tove janson alldeles lagom, och än uppskattar jag de fina illustrationerna - särskilt i svartvitt eftersom jag inte är så mycket för färg. skillnaden är nog att då samlade jag på muminmuggar, men nu så är det en annan typ av porslin jag hellre faller för. men, jag har faktiskt funderat på att tatuera in snusmumriken någon gång: titta så fint!

fanny:

vad gör du när du blir så där oerhört sötsugen? vad äter du då eller väntar du bara på att det ska gå över? blir du ens sötsugen? och om du vill lyxa lite extra en fredag eller lördag, vad är den bästa maten/godiset/fikat?

det här är lite nervöst att skriva om eftersom jag märker att det provocerar många människor men jag liksom blir inte sötsugen. det händer kanske en gång i månaden (oftast innan mens) och då äter jag gärna glass eller tar en fika på stan med någon fin filur och äter någon - vegansk - morotskaka, chokladboll eller kanelbulle om det finns gf. konstigare än så är det inte! är jag sugen så äter jag, kanske på grund av att jag sällan är sugen och att det nästan uteslutande är i samband med lingonveckorna. men jag lyssnar på kroppen och vill ge den vad den önskar, ibland kan den önska mörk choklad, ofta är det också i samband med mens och då tar jag en extra järntablett också eftersom jag tror det är i bristen på järn som suget kommer ifrån. om helgen: när jag vill lyxa till det äter jag torrostade och saltade nötter, torkad kiwi (finns bland naturgodiset - gott) och min bästa fika är nog den där himlagoda raw snickerskakan på raw food house i malmö. så!

kan du inte berätta lite mer om ditt tänkande kring minimalism? både i inredning och klädval och allt som du kan tänkas komma på! tycker det är så himla intressant när du skrivit lite om det tidigare.

innan jag for på min resa i höstas så gjorde jag mig av med knäppt mycket grejer. mycket var skräp, en del var inredningsdetaljer och porslin, och så kanske resten var kläder, kanske är det tjugofem procent utav min dåvarande garderob som är kvar. jag tycker inte om känslan av rörighet, och jag ville också komma hem till en nystart. och för att kunna starta på nytt, vare sig det är en hemkomst, ett nytt år, en ny månad, ens en ny dag så vill jag ha det så rent och organiserat omkring mig som möjligt. minimalism för mig är alltså att hålla sitt liv så enkelt, "rent" och organiserat så möjligt, både för att undvika den jobbiga känslan utav rörighet men också för att alltid känna att jag kan börja om, utveckla mig själv och inte känna att gamla minnen, gamla kläder, o-ordning och rörighet tar plats och hindrar mig. dessutom tycker jag om tanken på att kunna packa ner alla mina ägodelar i bara ett par, kanske tre med kläderna - kartonger när jag ska flytta, nästan så att jag kan räkna upp alla mina ägodelar i huvudet och att jag alltid tillåts att, igen, utvecklas, förändras, hitta mig själv, utan rörigheten.

under känsliga perioder, om jag mår dåligt, har pmds eller dylikt så är jag extra nervös kring oreda. då skrivs allt viktigt ner på att-göra-listan eller i kalendern och argsinta tankar skänker jag till de som stör ordningen som när min syster som blandar cashewnötter OCH mandlar i samma glasburk (hur vågar hon liksom) eller pappa som håller igång tre projekt samtidigt och har lämnat högar med räkningar och papper på köksbordet, samtidigt som en stor hög med ved ligger och parkerar ingången till köket och så ser jag honom stå och tvätta bilen mitt i allt, bekanta som inte lämnar klara svar och inte liksom "kommer i luckan" angående när vi ska ses och dylikt. sådant som generellt inte stör mig alls men som gör sig extra tydligt när jag är känslig. 

även när det gäller mitt "mindset" och vad jag tänker på så strävar jag efter minimalism. jag tänker gärna klart på en sak först, innan jag återgår till nästa och försöker att vara medveten, mindful och här-och-nu . det handlar om att uppmärksamma livet idag, inte leva i något förflutet eller att bo för mycket i oron inför morgondagen, men också om att undvika rörighet och i stället känna mig mer ren, klar, organiserad. dock ska en ha klart för sig att det här är hjälpmedel för mig som jag strävar mot. då jag gärna tänker lite för mycket både bakåt och framför mig så ger det mig mer klarhet att sträva efter en medveten närvaro, aka mindfulness - ett, för mig väldigt minimalistiskt tänk. 

det här är ganska kort om min syn på minimalism, men tycker mycket om att prata om det - så ställ gärna fler frågor om något är oklart!

elin:

hur är din relation med naturen?

viktig. jag behöver naturen för att må bra. är väldigt lite city och väldigt mycket landställen och hav. snarare folkvagnsbuss och torp än villa och volvo eller lägenhet och tunnelbana. andas gör jag aldrig så bra som vid havet och åh vad jag älskar att promenera i de stora skogarna. bergen i nya zeeland är nog det från min resa jag längtar mest tillbaka till och jag kan gå till havet här i barsebäck (där jag alltså bor) och sitta länge, länge och se ut över det stora blå-grå-gröna och förundras över hur mäktigt det är, himlen, havet och universum. blunda och lyssna, känna vindarna och andas. andas ut allt som ömmar och andas in friskhet, renhet, en befriande känsla. jag har gråtit av saknad till havet och jag mår så jäkla bra av att vara i utomhus. bara en kaffe i solsken kan göra mig på bättre humör och jag drömmer om att bo deltid i ett upprustat torp nära både hav och skog en dag och kommer aldrig spendera längre tid i en större stad om jag inte får dela tiden där med tiden i naturen. 

har du testat några droger (utom alkohol), hur var det? tror du att användande kan främja spiritualitet och användas som positiva verktyg?

alltså fan, vet ni, jag tycker det är extremt töntigt när människor försöker hitta någon slags vettig anledning till att använda droger. jag tycker det finns väldigt mycket bättre strategier för att tillfriskna, finna lycka, hitta sig själv, etc. än att ta droger. jag är spirituell och jag behövde varken droger för att finna min spiritualitet och inte behöver jag droger för att behålla den heller. ta inte droger, för tusan. 

tror du att det finns någon universal energi som delas av all materia/allt levande? 

ja, absolut! har många teorier kring ämnet och det är just sådant jag kan sitta länge och filosofera kring vid havet. om planeter kunde skapas utav universums kraft, och om vår planet sedan kan skapa stordåd som de vackra bergskedjorna och tropiska stränderna så tänker jag att den energin, den kraften, är något som kanske kan skapa så mycket mer än vad vi människor kanske vågar tänka oss, jag använder min spiritualitet som tröst när saker och ting inte ordnar sig i livet och förlitar mig lite på att universum vill mig väl och att, om jag följer min intuition (en röst jag tänker är kopplad till universums energi) så kommer jag få hjälp att hitta rätt igen. jag omger mig utav kristaller och stenar och efter varje meditation eller yoga-session tillägnar jag tacksamhet till universum, och om jag ber så är det till universum. skratta om ni vill men det är himla fint att ha något utomstående, en kraft, att luta sig till när orosmoln kommer över en och allt känns tungt. jag tillhör inte en av dem som blir rädd av att tänka på universums oändlighet och storhet. jag blir trygg utav oändligheten. det är snarare i en värld av smartphones, samhällsstrukturer och strålningar (fick nyss reda på att en kan få minskad fertilitet av att ha laptop i knäet - helt sjukt) jag blir mörkrädd än vid havet, en mörk natt med bara stjärnor och oändlighet som sällskap. 

m:

detta kanske är en liten lustig fråga, men vad använder du för tandkräm?

jag använder vad min mamma köper, yes, typsikt bortskämd varelse är jag på den fronten. men en utav mina favoritpersoner pluggar till tandläkare och använder sensodyn (pro-emalj tror jag) så den hade jag rekomenderat! eller urterkram för deras produkter är ju eko och allt! 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

- frågelåda del I
- frågelåda del II
- ställ en fråga här.

kärlek,
Hannah

klippa och klistra.

klippa och klistra.

inredningsdrömmen.

inredningsdrömmen.