på andra sidan gjorden - del 1.

på andra sidan gjorden - del 1.

eftersom jag får mycket frågor angående mina månader på andra sidan jorden - och eftersom jag vill inte, får inte glömma det som faktiskt var mitt livs äventyr, det kanske häftigaste och konstigaste jag gjort - så kommer jag från nu dela med mig utav texter jag skrivit från tiden, både innan, under och efter resan. + vykort, från sensommaren i sverige till fuktigheten i bali, och så bergen, skogarna, himlarna i nya zeeland såklart. häng med! 

juniförmiddag.

2015 - 07 - 03
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

juni och förmiddag. jag dricker kaffe med havremjölk på altanen. försöker pigga upp mig från den där orkeslösheten som drabbar mig var gång jag ska få mens. önskar att den kan få komma snart så jag kan bli mig själv igen. mitt vanliga glada jag. med energi och leenden, det är så jag känner mig som bäst.

jag sörplar, blundar, lyssnar, tittar, njuter. här i stugan vilar friheten. vindarna från havet når ända hit, smeker min kind och fyller mig med ett slags lugn som jag inte känner igen från någon annan stans. att se havet bortanför träden, höra vågorna slag, kunna andas in naturen det första jag gör om morgonen. det är som medicin, det perfekta plåstret på de sår jag just nu håller på att läka.

om en månad och elva dagar flyger jag från köpenhamns flygplats till singapore. jag ska mellanlanda där innan jag åker vidare till nya zeeland. jag har ett visum för tolv månader, en hemresa bokad efter sex månader, en pappa som vill att jag stannar max en vecka och ett nummer i telefonen som säger att han tror att det kommer bli vi snart. 

jag sörplar, blundar, lyssnar,tittar, njuter. även fast friheten vilar här känner jag mig fångad. fångad av livet. jag antar att det är lite på grund av den stundande mensen som gör att den där känslan drabbar mig extra hårt idag. men faktum är att jag har känt så här väldigt länge nu, men bara inte kunnat sätta ord på den, känslan: att vara fångad, fångad i mitt eget lilla liv. mitt lilla, stora, magiska, mäktiga, konstiga, knäppa, svidande, underbara, sårande, liv.

jag har en underbar familj, inkluderat världens mysigaste farmor, sötaste kusiner, en morfar som är den person jag tycker mest om i hela vida världen och en mormor som jag längtar efter att krama så mycket att det gör salt-i-sår-ont precis nu och det är otroligt vad jag älskar mina vänner. jag har ett hem i skåne, ett hem här, jag har påbörjat en utbildning i en stad jag lärt mig trivas utomordentligt bra i det senaste året och som om allt det här inte vore nog har jag ett nummer i mobilen som skriver: du är fantastisk. 

tänk att någon tycker att jag är fantastisk. 

och ändå har jag två flygbiljetter instoppat i ett litet smalt fack i botten av min 75-liters-ryggsäck som ska ta mig till andra sidan jorden. alldeles själv. om en månad ska jag packa i hop allt det viktigaste och bara dra. dra i från allt det där som jag har, i från allt det där som jag älskar.

i bland undrar jag om det är en ända stor flykt jag planerar. för i ärlighetens namn, om jag skulle stanna kvar i sverige vet jag inte vad jag skulle göra. ingenting lockar mig. jag tycker absolut att jag valde rätt program förra hösten, men jag har inte en endaste liten cell i min slitna, rivna, uppgivnakropp -inte en endaste liten gnista i min själ - som orkar plugga en höst till.

det är något som fattas mig. något som suddar bort det där tomma hålet i kroppen, sorterar alla tankar i hjärnkontoret och pusslar i hop det bristande självförtroendet som oftast är fullkomligt osynligt men som i bland gör sig så himla märkbart när en insikt kommer som en smäll på käften om att jag länge gått okring med självanklagelser i tankarna. 

jag känner mig fångad. fångad i mitt eget lilla liv. kanske är det sveriges alla normer och oskrivna lagar och sociala regler, kanske är det alla de där krav som jag skapar själv, kanske är det de där o-omplåstrade såren som inte läkt ännu, eller rädslorna som bott i mig sedan barn. jag känner mig fångad. begränsad. kan inte riktigt känna den där känslan av att det här är mitt liv och att jag kan göra vad jag vill med det. det känns som om något fattas och kanske ber jag om för mycket, kanske är det bara såhär livet här. men i så fall måste jag ta reda på det.

jag åker till andra sidan jorden för att ta reda på det.

i need to sort out my priorities. den där innerliga tryggheten, självsäkerheten. jag vill odla den, låta den växa, låta min insida blomma.
jag vill bli stark igen. efter alla krig och sår. efter alla berg och dalar till år. 

jag sörplar, blundar, lyssnar, tittar, njuter. ser havet bortanför träden. ett flygplan på himlen. tänker snart är det min tur. och jag önskar så innerligt att det tar det mig någonstans där jag får ett svar, får fylla tomrummet, får sorterat tankarna och får känna friheten som ett faktum.

någonstans där jag får känna lyckan i att ens existera: i att vara kvar.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

kärlek, 
Hannah

ljuvligt.

ljuvligt.

världens godaste smoothie-cream + bok + podd-pirr.

världens godaste smoothie-cream + bok + podd-pirr.