jag skulle våga skriva om allt det där.

jag skulle våga skriva om allt det där.

veckans tankesnurr. 
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 


i gårdagens besvarade jag frågan ang. vad jag skulle göra om jag visste att söndag var min sista dag vid livet. och mitt svar var, bland annat att jag skulle "skriva om allt det där jag aldrig sagt och dela blogginlägg om hjärtekross, ätstörningar, att resa för att inget annat går, mina högsta drömmar, att spendera en vår i sorg och allt det konstiga jag tänker på, och känner mig ensam kring". och idag är det lördag, och jag tänkte därför vara brutalt ärlig och skriva om veckans tankesnurr, sådant jag känt, tänkt på, drömt om lite för mycket och fokuserat lite för lite, på. 

för, som jag skrev: det är mars och allt jag tänker är alltså att våga. sova under bar himmel får jag spara till sommaren. men memoaren och att finna ro, texterna om det som gjort ondast av allt och att dansa och inte bry mig alls, det är något jag kan öva på nu, idag. 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


jag är ganska trött på att vara singel. det är den där dagdrömmen om att ha någon som tycker om en lika hjärtligt och glittrande som jag tycker om hen. ända sedan jag var liten har det funnits där som ett innerligt mål. från disneyromantik till söta par på stan, en påminnelse om att det där fattas jag, det där vill jag ha. det går väldans bra att vara singel när en inte påminns. när en stänger av sig från frågorna om man inte är ihop med någon, när ens vänner träffar någon. när alla är på tinder jag och motvilligt loggar in och drar min tumme åt vänster tills jag stänger av och raderar appen igen. 

jag träffade en herre som var fin. vi sågs några gånger, kaffe, middag, filmkväll, öl. sist drack jag en alldeles för stark porter och pratade i dubbel speed. han vågade aldrig se mig i ögonen och ibland undrar jag om det var blygsamhet eller om han ens var över huvud taget intresserad av att ha mig där. vi skulle båda ge oss av mot festligheter och det åt olika håll. när jag kom tillbaka från toaletten satt han redo med jacka och mössa och såg ner i sin mobil. en fokuserad min i ett sken av blåljus. jag knöt skärpet extra hårt om min kappa och nämnde något om marsvinden. han gick okommenterat i förväg ut och väntade. utanför ariman, där fredagsfolket vimlade med cigaretter mellan fingrarna och lager på flaska. vi stegade bort de tio metrarna mot hans cykel. inte en sekund såg han upp från sin skärm och på mig. det blev en snabb kram adjö och nu har ingen av oss hört av sig. och jag tycker det gör ont. fastän jag inte vill höras mer. mycket för känslan av att han inte ville ha mig där. men också för att han aldrig var den jag låg vaken och tänkte på. det fanns alltid någon annan i mina tankar. 

men han är mig milsavstånd ifrån.
det är svårt att fånga en vacker dröm när det kostar trehundrafemtio kronor var gång en ska få värmas i någons armar.  

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


i morgondagens avsnitt utav en söndagspodd som jag gör med fröken elsa brattström pratar vi om kreativitet och kommer någonstans fram till att jag ska säga upp mig från jobbet för att satsa på det kreativa i ett par månader. det känns läskigt för pengar är bra och ha när en bor hemma och, trots att jag fullkomligt ryser utav mysighet i att ha familjen som sällskap, havet så nära, skogen och lugnet och andetagen i den lilla byn på landet, längtar till en egen lägenhet i lund. staden som är min och som jag alldeles plötsligt är upp-över-öronen nykär i. men jag har pengar. pengar nog. det jag inte har är en vardag jag vill bo i. snart kommer sommaren och jag flyttar, precis som förra året till halmstad igen, för jobb och andetagen. sedan hösten, plugg, lund. det är så jag ser det. och snart väntas alltså två månader då jag kan designa min vardag precis som jag vill och fokusera på de där projekten som sitter som små postitlappar på näthinnan men aldrig får uppmärksammas. jag ska säga upp mig. det är bestämt nu. och intuitionen fullkomligt brinner av lyckorus. 

det känns som om jag dödar min kreativitet lite grann för varje dag jag spenderar på det där jobbet. åtta till sjutton. jag säljer så många varmkorvar om dagen att jag blir sjösjuk och caféet uppskattar ingenting (till skillnad från mitt kära rotundan, där jag jobbar om somrarna) som jag står för. hälsa, veganism, ekologiskt, hållbart. här är det bakelser med inte ett uns av mjölkfritt och "långa smala för en femma", läskautomat och stressade människor på väg mot måsten. det går väl ann att träna sig till att se saker bättre, men det är när jobbet krigar mot mina värderingar som det tar stopp. 

vecka fjorton börjar jag en vardag utav kreativitet. och att för en gångs skull lägga min tid på något som jag faktiskt helhjärtat och till miljoners procent bryr mig om. cup of positive kommer stråla. det kan jag lova. eller, snarare, jag kommer stråla. ut igenom fingrarna i mina skriverier. som ett solsken utav driv. 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


vad jag fokuserar lite för lite på just nu är vänskaperna. så himla ofta känner jag mig som en dålig vän trots att jag gör så gott jag kan. ägnar både tankar och ångest åt mina vänskapsrelationerna. varje dag. tankarna är kärleksfulla, tacksamma, ibland förstår jag mig inte på hur så jäkla fina människor kan stå ut med mitt underliga sällskap. min kraxande röst och mina idéer. vipps som det är så ska jag flytta till skövde, till halmstad, säga upp mig, resa till singapore, är förtjust, är förvirrad, har ont i hjärtat, ena dagen kär och hoppfull och andra dagen alldeles krossad. jag kan tänka mig att jag är svår att orka med ibland och jag begriper mig absolut på ifråg sättningarna och irritationerna som jag kan misstänka de känner över min uppenbarelse. men ingenting gör ondare än tanken på att jag kanske är en dålig människa. ångesten ligger i att jag inte hör av mig tillräckligt ofta. jag jobbar hela dagar på ett jobb där jag trivs halvbra och spenderar resten utav tiden åt kreativtieter som att redigera podcaster, fotografer, besvara mail, andas ut och laga mat och sova, jag sover så dåligt nuförtiden. jag har i flera veckor önskat att ta ett bad men inte kunnat prioritera att fylla karet med badskum och bomber och spendera ett par välbehövliga timmar i hasselnötsdoftande ångor. jobbet på fiket tar hea dagen och sedan, finns det den vackra och underbara men också krävande kreativiteten och innan jag somnar försöker jag besvara sms och facebook-meddelanden och så somnar jag mitt i den där dagdrömmen om hen som håller om mina axlar, kysser mig mjukt och säger hur jävla vacker och bra jag är. det är pirr i magen och nykärleken. solen går ner bakom hallands väderö och på en klippavsats sitter vi och är sommarförälskade. någonstans där, mellan solnedgångar och mjuka händer i mina somnar jag. några oroliga timmar senare gryr en ny dag och jag cyklar iväg till det där jobbet. åtta till sjutton och någonstans i mitten påminns jag om att mina vänner är sådana som jag måste rå om för att behålla. liksom, underhålla och ångesten flyttar in någonstans i magen igen. och sådär kan det gå runt.

jag förstår precis nu varför att säga upp mig är så himla viktigt. och tipsar mig själv om att vara ärlig säga som så, att tiden är knapp men om du, kära vännen, ger mig ett par veckor så har jag snart en mer strukturerad vardag igen. i morgon är det första helg-dagen då jag är ledig sedan december. och det som vankas är en tripp till göteborg. det är bara en dagsutflykt, men fint ska det bli. och välbehövligt.men jag längtar ändå tills när jag kan spendera en hel helg där, kunna träffa lite fler fina människor och inte känna ångestklumpen över att jag inte hinner med alla jag tycker om på samma gång.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

självaklagan. en ständig smäll på tinningen i form av kritik och hårda ord som skapar huvudvärk och magont. kärlek, en längtan som i bland växer sig för stor. vänskapen, något som borde värma mer än svida. kreativiteten och värderingarna som borde hyllas och magkänslan som så ofta, så ofta har rätt. en länk med universum, tänker jag att det är. en röst från något som kan skapa stordåd, om jag bara följer, lyssnar och litar på. 

det här var ungefär veckans tankesnurr. mycket text blev det allt. men jag hoppas att en tycker om. och kanske känner igen sig, till och med. 

kärlek,
Hannah

jimmie darling.

jimmie darling.

fredag, firande och fem miljoner.

fredag, firande och fem miljoner.