ångesten river mig med sina klor alldeles vid hjärtat och pulsen slår fortare än vad sekunder hinner med.

ångesten river mig med sina klor alldeles vid hjärtat och pulsen slår fortare än vad sekunder hinner med.

vid grönska, tallar och hav, där väntar jag | en novell / en serie betraktelser.

läs del I här.
läs del II här.

del III.
nu är det vår. 


kärleken i mitt liv beskrivs bäst som ett fyrverkeri, något att framkalla, i ruset når jag upp till skyarna, för att sedan falla, handlöst, hjälplöst, slocknar. midnattsmörker och ensamheten som finns i att försvinna bort, osynlig bland snövallarna. så var det när du lämnade mig för någon annan första, andra och tredje gången. att dricka kaffe och se dig lyfta på hennes lockar för att viska något i hennes öra där ni står på andra sidan gatan. att veta att jag inte var den ända, fastän tvåsamheten kändes så självklar när det bara var vi: jag och du och allt det där som kändes så sprakande, gnistrande och färgstarkt inuti.

stugan jag bor i ligger gömt bakom en dunge, bakom kullar med mossa som känns fuktig och mjuk under mina fötter och en rinnande bäck som är en konstant melodi av fridfullhet. långt bort från stadsbrus och neonljus, bullriga klubbar och alla andra atmosfärer som påminner mig om dig. gömd bakom en dunge, det känns ensamt och ödsligt fastän det bara är ett par minuter till nästa hus. i mig finns alltid du, det är en kronisk förbannelse jag burit på sedan första gången: läppar, dina, natten, tillhör oss, oväntat, hjärtklappningar. då var det vinter, allt gnistrade som en morgonsol på snötäckta takåsar, nu är det rinnande bäckar och ensamma timmar. nu är det vår.

ångesten river mig med sina klor alldeles vid hjärtat och pulsen slår fortare än vad sekunder hinner med, jag kapitulerar vid en klippavsats och ligger flämtandes i hopp om att andetagen ska höras högre än hjärtslagen. vinglar hem med vrickad fot och skakiga händer och utan att ta av mig något mer än skorna vilar jag mina kalla kinder mot huvudkudden. jag blundar och hittar på, skapar fantasier och visioner, om det som hjärtat längtar efter mest av allt: kärlekssagor. och just så somnar jag mitt i den där dagdrömmen om den som håller om mina axlar, kysser mig mjukt och säger hur jävla vacker och bra jag är. det är pirr i magen och nykärleken. solen går ner bakom hallands väderö och på en klippavsats sitter vi och är sommarförälskade. någonstans där, mellan solnedgångar och mjuka händer i mina somnar jag. några oroliga timmar senare gryr en ny dag, och du är inte längre min.

nu finns det bara dagdrömmar kvar.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

ps. när jag skriver blandar jag egna erfarenheter med visioner och drömmar,
på så vis är ingenting påhittat, men det betyder inte heller att allt har rört mig i verkligheten. 

kärlek,
Hannah

aprilviolerna.

aprilviolerna.

tjugofem plåster det psykiska såret.

tjugofem plåster det psykiska såret.