fyra gånger såg jag dig förtrolla någon annan.

vid grönska, tallar och hav, där väntar jag | en novell / en serie betraktelser - sista delen. 

del I.
del II.
del III.
del IIII.

sista delen.
under eken / ditt namn på fem bokstäver

jag har skavsår i själen som inte går att plåstra om. det blir två soliga veckor på rad och ateljén flyttar jag utomhus och nätterna blir kortare och dagarna allt mer drömmande. i mina skapelser utgår jag från minnen. barndomsår, i all ära. men du och jag och de dagar som faktiskt var får mig att vilja byta svart mot rött och färga himlar i allt starkare kulörer. och det är inte en vacker syn. flämtande får jag sätta mig ner med ryggen mot husväggen och gömma ansiktet innanför fläckiga händer. och värst av allt är att det finns inga tårar att fälla. inget salt på mina kinder. det kommer inte ett vattenfall, inte ens en liten rinnande bäck. det är torka här. öken. en ödemark utan karaktär. och jag inser: jag har ingen jävla aning om vem jag är.

dagarna svindlar förbi. mina unga ådror pumpar ännu blod som de ska och jag finner, i sorgen, i förlusten, i saknaden av dig, att skapandet lyfter. min ateljé blommar likt sommaren. vallmo och kaprifol, solrosor och, min favorit: lavendel. och jag ställer ut målningar i staden. cyklar fyra mil och dricker champagne som bubblar mig leende. vännerna undrar om jag inte kommer tillbaka snart. i hemlighet har jag sålt lägenheten. nu bor jag här, bakom havet, skogen, bäcken, med närheten till fågelkvitter och fridfullheten.

ibland: jag kommer tyna bort här, under eken, de kommer hitta mig livlös med ditt namn inristat i stammen. ditt namn på fem bokstäver. kniven i mitt vänstra bröst. precis där ser jag mig själv sluta. förlorad och död på grund av ett krossat hjärta. men oftast: det är skönt att inte behöva fara till din stad. att stugan blev min räddning och hur konstnärsskapet blommar här och att det går att tänka bort hur jag måste utbilda mig och kanske återgå till malmö, till din stad, till där du är, en mindre vacker dag. jag målar, skapar, gestaltar ett liv i form av penseldrag, blir hyllad för något jag gör, och det gör mig gott, får mig att må bra. gömd bakom en vaxduk, där vilar jag.

tre års åtrå, tre års längtan, fyra gånger såg jag dig förtrolla någon annan. kyssa nackar. likt jag alltid önskat att du skulle kyssa min. halmstad station i regnet. vinglandes på en cykel i flera mil. havskusten, en liten ö i havet jag kunde se från klippavsatsen jag en gång ville hoppa från. du finns ännu i mina drömmar. och jag är ännu oviss om hur jag ska göra, röra, vem jag ska beröra, om inte dig. men jag har friden i mitt bröst och det som en gång var ett inre eko, din röst, är nu en irriterande viskning. kraxande kråkor överröstas av sparvfåglar. med sköra ben och stora ögon iakttar dem mig medan penslar trollar om vita dukar till känslostormar.

jag överlevde en gång till.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

[bild: pinterest.com]

ps. när jag skriver blandar jag egna erfarenheter med visioner och drömmar,
på så vis är ingenting påhittat, men det betyder inte heller att allt har rört mig i verkligheten. 

kärlek,
Hannah

om fascinerande årtionden, morgonrutiner och att bryta ihop.

om fascinerande årtionden, morgonrutiner och att bryta ihop.

den stora podcast-listan.

den stora podcast-listan.