agorafobi.

agorafobi.

på väg mot ica uppstår det, som om någon knuffat mig, precis ovanför revbenen, trycker sig mot mitt bröst. det är mig så väldigt bekant, fastän det var nästan ett år sedan nu. marken är fuktig, himlen mörknar, okända gestalter med luva fångar min blick. se mig inte! rör inte vid mina konturer, min aura, mitt eget ozon av orosmoln och förtvivlan. jag skyndar mig in. låter min blick räkna golvplattorna, känner små pilar nå mitt nackslut, nå mig och min korg med frukt och lök och mina noppiga tumvantar jag som vägrar ta av mig för jag vill inte röra vid några andras fingrar, om det så bara är deras avtryck.

fastnar vid bönorna. tänker på henne. ett pling i min högra jackficka. jag vill bara gråta nu. var är du? håll om mig! låt mig gräva ner mig i din famn, skydda mig från främlingarna. ta mig härifrån och ut i ingenstans för ingenstans vill jag vara så länge det är i skyddet av tryga armar ska allting gå. kikärtor, jag väljer ett paket ekologiskt och ett icke. tänker på kompensationer, täcker på mina kilon och tänker på hur jag önskar så innerligt att de kunde bli färre. jag läser hennes ord och de är mjuka, tröstande. för en kort sekund känner jag, ett minne av en smekning. min panna, den hettar och jag vill ha hennes svala hand den som blivit kysst av vintervinden. det spelar ingen roll hur soliga dagar vi har här, malmö och livet och jag vi är alla ännu klädda för snö och skur.

jag vill bara gråta nu. intrycken, det är som ett smattrande hårt hagel på mitt bröst det där bröstet som ömmar. vem är det som trycker? jag vet inte. kanske är det jag, kanske är det omvärlden. kanske är det veckans om gått, stressen. men jag skyndar mig, hur som helst, jag skyndar mig till kassan och biter i min underläpp tills det blöder lite. jag samlar ihop varorna, trycker ner dem i ryggsäcken, de hårda paketen först. ut och iväg i kvällen natten det är mörkt och jag ser inga ansikten längre. bara bilars lampor i rött och gult och här och var reflexväxtar på små hundar med korta ben. jag skyndar mig hemåt, cykeln parkerar jag i cykelstället och sedan rusar jag in i värmen. tårar bränner under mina slutna ögonlock men jag hindrar dem, fastän jag vet att det är okej. om någonsin är det okej att gråta nu.

visste du förresten, att jag saknar? vadå, undrar mitt hjärta, vad är det du saknar? och när jag svarar, det brister lite. som om jag själv inte ens förstår vad det är jag gör, när jag saknar det som svider; den tiden då jag var orkeslös, ville ingenting, kände ingenting, hellre det, tänker jag, hellre det än som nu, att känna allt. måste saker kännas så mycket, varför? varför. 

senare på kvällen, i spegelbilden, jag bara; du heter hannah, och du, du har trogskräck.
men jag fann ingen acceptans.


translation: this is a short story i wrote this weekend after feeling very anxious on my friday night stroll  in the city. the thing is, i'm suffering from agoraphobia, being in supermarkets, or other crowded places, among other people, different people than me, makes me extremely anxious. i really can't help it. all of the sudden my heartbeat is echoing in my head, my body turns cold and my hands are shaking. i have a few different exercises that i try in the hopes of calming down when i feel my agoraphobia is starting to control me. but some days, some nights, it's just too overwhelming. and this friday night, as i stood right in front of the chickpea-selection, all i wanted was to cry. and be comforted, by friends, friends with cooling hands, resting on my forehead, whispering that everything will be alright. 

i went home and i looked myself in the mirror. telling myself, hannah, you are agoraphobic. but i couldn't respond with any acceptance. so i went to bed, anxious, tired but still so awake, hoping that tomorrow it wouldn't have swollen me. and as saturday came around, slowly the anxiety started to cool of, and i could have a normal heartbeat again.

but still, agoraphobia is a little evil creature. it's not easy controlling it, thus it comes and goes as it wants. but i'm working on it. and i'm pretty sure, i'm not alone trying. 

lots of love!

rutiner, relationer och annat som gör livet bra.

rutiner, relationer och annat som gör livet bra.

about the perfect date, writing and vegan makeup.

about the perfect date, writing and vegan makeup.