en söndag vid amiralsgatan.

en söndag vid amiralsgatan.

en låt för dagen: heroes - david bowie. 

en söndag vid amiralsgatan

jag är egentligen sjuk, borde ligga nedkrupen under två täcken och sluka säsonger av modern family på löpande band. men ändå knyter jag på mig skorna, kastar halsduken om halsen, på med sjömanskepan; min nya och älskade. jag fäster boken under vänsterarmen och går ut. klockas är sexton och trettio en söndagseftermiddag, och jag hinner precis beställa en take-away-latte på uggla kaffebar innan de stänger för dagen. på en bänk längs med amiralsgatan slår jag mig ner, undviker fågelfläckar eller att hamna i skuggan av eken. bilarna skyndar förbi och skapar små vindpustar som gör mig orolig för att kaffet ska välta. men solen tar över, bränner till och med, stillar allt sus runtomkring och i mig; inte längre stressmoln, inte längre oro eller ångestkramper. jag hoppas på fräknar. slår upp sidan där bokmärket jag fick av m:et ligger, precis efter hälften. och jag blir sittande så, med boken uppslagen och blicken ut mot amiralsgatan, där bilar skyndar förbi.

jag tänker på hur nära det var att jag inte fortsatte ner för mäster danielsgatan och gick in på kafét som egentligen skulle ha stängt för en halvtimma sedan. jag kunde ha vikt av, gått raka vägen till matbutiken, stressat upp pulsen, ångestat över folkmassorna. tänkt lite för mycket på det faktum att jag inte har något smink, beklagat mig over att avokadon kostar sjutton kronor styck och att om jag köper den äckliga tandkrämen sparar jag faktiskt fyra kronor. kanske låtit en ångestklump i magen växa. kanske gått hem. blivit till ett ensligt grått moln, det ända under denna ljuvliga söndagshimmel.

men jag tog en omväg och hamnade här.

och jag tänker på hur värt det är. hur trevligt det var inne på uggla kaffebar, i ett eftermiddagsos av socker och kardemumma. och åh, den välkomnande femtiotalsjazzen.

jag tänker på den den inte helt billiga latten, på skummad, varm och krämig havremjölk. att unna sig. jag tänker på den långa skäggiga figuren i kön bakom mig, på maskrosorna som växer mellan torgets alla kullerstenar. på sistan halvan av carlos ruiz zafons vindens skugga som jag ska läsa nu. den är verkligen otroligt spännande, den här boken.

 och solen smeker mina ben och vinden vippar på ändan av klänningen, den vita sulan på mina nya sneakers glittrar och att sitta ensam här känns egentligen inte jobbigt alls. jag är lugn och rofylld och solkysst och allt det här för att jag tog en omväg.


translation: just your Hannah doing a little bit of daydreaming in the sunshine.

vinnarna i tävlingen + coffee time.

vinnarna i tävlingen + coffee time.

banana split bowl.

banana split bowl.