att hjälpa någon som mår dåligt.

att hjälpa någon som mår dåligt.

en låt för dagen: animals - cancer.

 . . . krönika . . .  
du räddade mig

vi står mitt på möllevångstorget. kvällen har kommit och gått. det är natt nu. dina ord är arga och din blick är fylld av tårar. min älskade vän. vi sätter oss på en bänk. du gråter i mina armar fastän det är jag som mår dåligt. din oro är som knivar mot hjärtat. det sticker och jag känner hur också jag gråter snart. min älskade vän. en timma tidigare möttes vi, vi och några fler på uteserveringen. jag var hundvakt och redan lite småberusad efter två glas vitt. beställde en gin och tonic, och du såg på mig med orosögon.

vi pratade om junivinden, om sommaren, om hur man kan lära känna vänner på nätet, om husdjur och tatueringar. som om allt var som vanligt. men dagen innan fick du veta något som inte de andra vet om mig. och därför är du den enda som ser hur illa det är när jag sörplar i mig drinkarna. och när jag tänder cigaretten; du tystnar för kvällen. säger ingenting förrän de andra har gått hem. min älskade vän. du blir så arg och så ledsen på mig och lite senare säger du att det du mest är arg på är psykisk ohälsa. hur den drabbar dem som du älskar. du säger att du älskar mig och du ber mig lova att inte dricka mer ikväll, eller röka. tårarna torkas, vi kramas, pratar ut och pratar om och sedan pussar jag dig hejdå och ditt tåg lämnar perrongen.

och jag går vidare igenom natten, med hunden i kopplet och cigaretterna mellan fingrarna. jag borde inte röka, men ångesten i mig är för stor. jag har svårt att andas, behöver hjälp för att kunna glömma den riviga känslan innanför bröstkorgen. och jag går till vännerna som inte vet, de som inte förstår att just denna kväll, dessa drinkar, dessa cigaretter, är för mig livsfarliga. för dem är denna lördag alldeles vanlig och det är skönt; skönt att de inte vet vad som försiggår när dörrarna stängs och jag trillar ihop på dörrkarmen i tårar igen. 

det är skönt att vara en helt vanlig människa, en helt vanlig lördag. att inte vara den sjuka, den som mår dåligt, den som har ett svart moln innanför pannloben. den som inte är på väg att drunkna i ångest och grubblerier. det är skönt att vara festens mittpunkt, alldeles glad och rosig och pratig av alkoholen. skönt att vara med och röka på balkongerna. skriksjunga med i sångerna. men i bakhuvudet surrar din röst. dina skakiga stavelser, oron gör rösten alldeles ljus och hes. släck cigaretten, hannah. ta hand om dig. 

och när jag går hem senare den kvällen är det dig jag tänker på. noterar hur förbluffad jag är över att det finns någon som verkligen bryr sig, som säger ifrån. som lyssnar på sorgetankarna och som fimpar ångest-cigaretterna. de andra vännerna - också underbara - ser inte faran i alkoholen, de vet inte om att jag dricker för att bota ångesten. men du, det är du som gör mig till en bättre, friskare och gladare människa. jag kanske inte visar det, du kanske tror att jag har roligare utan dig, att du rör till det, förstör när du säger ifrågasätter mitt destruktiva - men du är så viktig för mig. min älskade vän. det är du, vänner som du, som gör att jag överlever när mörkret är som mörkast. minnet av dina tårar har etsat sig fast på min näthinna. och varje gång jag närmar mig djupet, minns jag, att du bryr dig. och du skulle bli så ledsen om jag skulle drunkna (i mina sorger). 

att hjälpa någon som mår dåligt är inte lätt. men vad du gjorde, det var det viktigaste någon kunde göra för mig då. du sa att du trodde att du var jobbig, och visst tyckte jag det ibland, men det du gjorde räddade. att du hörde av dig, tröstade, var den enda som frågade hur jag verkligen mådde, att du var den enda som såg och och försökte stoppa mig från att sjunka. 

att du brydde dig, min älskade vän. att du räddade mig. 


translation: this is a short story about a tough time in my life when she were the only one who knew, and sees how badly was doing. 

smoking and drinking was all to get rid of anxiety. i'd told her that, and when we saw each other she would ask me to put out the cigarettes and not to order any more alcohol. she was the one who made me realize how ill i actually were, it could be hard hanging out with her. because she knew all that. with other friends i could pretend that i were fine. with other friends i could be the life of the party - nobody would ever see that those cigarettes were just a cure for anxiety, not a thing thad made the party all the more festive. 

to be a person like her, it must be hard. because sometimes one just want to forget all about ones problems and not having to talk about ones issues. but she reminded me that i were not well. with her it was impossible to smoke. and she might have been feeling annoying or something like that, but the truth was that she were and still is one of the most important people in my life. because it's friends like her that makes me feel better in the long run. she's a life saver, she did what a true friend does when someone they love is really ill.

and i know there are more people like her out there, with the same abilities. and i want to tell you, that you are so important, you do so much good, and you are so loved, the friend you're trying to help might not be that great showing it, but it's true. your friend loves you. 

she saved my life. she really did. and she still does, every time we meet.
that's a true good friend, that is. 

lots of love!

bipolär.

bipolär.

vid havet.

vid havet.