tillbaka.

regnet

Kära fina varelser. Tack så jättemycket för alla vackra ord av pepp och framförallt förståelse jag fått sedan mitt senaste blogginlägg. Det är ett ämne jag fortfarande tycker är värdigt läskigt att prata om och det faktum att så många av er hört av sig har gjort mig lugn i något som annars är väldigt oroligt; att komma ut med en psykisk sjukdom. Tror jämt att folk tänker på mig som alldeles galen, vilket jag i och för sig också är men inte på grund av att jag har en diagnos. Så ja, förståelse. Det är så fint och viktigt för mig. 

Just nu i livet mår jag något svajigt. Jag är i en blandperiod där ångest gärna tar över. Det är lätt hänt att, under hypomaniska eller maniska perioder skapa sig ett liv som sedan, där manin gått över inte alls känns så välgörande. Att hämta sig efter en sådan period är väldigt tufft. Jag tror att det är svårt att förstå hur det kan kännas, om man inte upplevt det själv. 

Jag har försökt hitta tillbaka. Börjat fokusera mer på mina drömmar och att finna inre lugn. Att leva enligt #slowliving-lagen och ta en sak i sänder.

Dricka mitt kaffe långsamt.

Göra frukost efter väder. Gröt om regn, kanske en smoothie om sol och värme.

Novellix som jag samarbetar med har gett ut en ny samling med fyra svenska klassiker. Det var verkligen en fröjd att öppna posten och finna den här sagolika boxen däri. 

Favoriten ur samlingen är den här, Allra käraste syster och Mirabelle av Astrid Lindgren.

Gröt kokt på 1/2 banan och dadlar, toppad med kokos, kanel, banan, kiwi och mandelmjölk. 

Att återgå till ett mer kontinuerligt bloggande känns också som något fint och viktigt för mig, ett sätt att finna ro, lugn och närvarande i nuet är faktiskt att blogga. Att dokumentera mina dagar, att berätta, dela känslor och funderingar. Så om en tror att jag håller på att tystna då mellanrummen mellan var inlägg blir allt längre; det är inte så. Oftast är anledningen mitt mående. Andra gånger; det är sommar, livet är hektiskt, jag försöker att prioritera de djupa andetagen.

Kärlek!


Translation: Thanks for all of your love and support on my latest post. It was scary to write about, but also necessary. The last couple of months has been about understanding my mental illness, and trying to stay grounded and slow, even though life and anxiety makes me want to rush through everything. 

The pictures above are symbolizing me, living slowly again after a stormy half year. Drinking my coffee slow, reading novels, finding peace.

Lots of love!

vi vaknar med solen.

vi vaknar med solen.

bipolär.

bipolär.